Tysk Jaktterrier
copyright ©
Användningsområde: All sorts jakt
Helhetsintryck
Tysk Jaktterrier är en skalldrivande, grytskarp hund med stor vattenpassion som också går att använda till eftersök samt till apportör av småvilt. Tysk Jaktterrier är en ROBUST JAKTHUND och det skall synas. Hanhund skall ha en mycket kraftig könsprägel. Tik skall vara feminin, men ej i betydelsen smal/tunn/klen.
Huvud:
Skallen skall vara flat och vara bredare mellan öronen än foxterriern. Mellan ögonen är den smalare och sluttar utan skarp pannavsats ner mot nospartiet. Nospartiet skall vara något kortare än avståndet pannavsats-nackknöl. Nospartiet skall vara kraftigt, kinderna markerade och underkäken med starkt markerad haka. Nosspegeln skall vara svart, hund med brun päls har brun nosspegel. Hane skall ha förhållandevis mäktigt huvud med klar hanhundskaraktär. Tik förhållandevis kortare och smalare huvud. se speciellt upp med smala/klena nospartier och d:o underkäke.
Ögon:
Ögonen skall vara mörka, små, ovala och djupt liggande med tättslutande ögonlock. Ögonens uttryck skall vara bestämt. Tysk Jaktterrier skall kunna arbeta i gryt och taggiga snår utan att i onödan skadas i ögonen, därav form och läge.
Öron:
Öronen skall vara V-formade, högt ansatta, inte alltför små och framtill ligga an mot huvudet. Öronens form och placering är mycket viktigt för helhetsintrycket. Öronen skall vara relativt tjocka och kännas varma.
Bett:
Saxbett med kraftiga tänder. Tänderna är viktiga hos denna ras, då de är arbetsverktyg. Rasen skall i förhållande till sin storlek ha stora tänder. Det är ett önskemål från rasklubben att hund som saknar en (1) tand och ej med intyg kan visa att det beror på skada, ej skall erhålla ck (certkvalité). Detta gäller ej de båda M3. Det är vidare ett önskemål att inciciverna räknas och premolarerna kontrolleras. Avsaknad av fler än en (1) tand skall medföra sänkt kvalitetspris.
Hals:
Halsen skall vara stark, inte för lång, en aning välvd och med väl markerad övergång i skulderpartiet.
Bål:
Ryggen skall vara rak, kraftig och inte för kort. Ländpartiet och korset kraftigt och muskulöst. Bröstkorgen djup och väl välvd. Från sidan skall rasen ge ett rektangulärt intryck. Ett kvadratiskt intryck är fel.
Extremiteter:
Skuldrorna skall vara långa och snedställda. Benen skall vara raka och mycket muskulösa, mellanhanden skall vara lätt vinklad. Benstommen skall snarare vara kraftig än fin. Låren skall vara långa, väl vinklade och muskulösa. Haslederna skall vara lågt ansatta. OBS! "Benstommen skall snarare vara kraftig än fin". Detta innebär bl a att en tik med liten mankhöjd fortfarande skall ha massa. En liten hund får inte vara spenslig.
Svans:
Svansen skall vara väl ansatt och bäres snarare horisontellt än betonat rest. Den får inte bäras över ryggen.
Hårrem:
Sträv eller släthårig, fast tjock päls med bra underull. Buk och insidor av benen väl behårade. Normalt sett tages alltför lite hänsyn till hårremmens kvalité vid exteriörbedömningen. En tysk Jaktterrier skall tåla hårt väder och terräng. Detta innebär att pälsen skall skydda hunden vid arbete i taggiga buskar, ha god avrinningsgrad vid vattenarbete och värma vid kyla. Det är således mycket viktigt att rasen har en bra päls. Avelsarbetet strävar bl a till att få en trimmningsfri päls, varför en sådan speciellt skall framhållas. En utmärkt päls har grova täckhår (gäller både slät och strävhår) och bra med underhår, Speciellt uppe på ryggen. Tag hänsyn till årstiden vid bedömningen. Buken och lårens insidor skall vara väl behårade (skall vara ett krav för hanhunden). En bra päls (kan i jämförelse med utmärkt päls) vara något för mjuk, något glest med underhår eller ordinärt behårad på buk och lårens insidor. En dålig päls är för mjuk eller för kort, ullig, öppen eller av den typ som känns relativt bra på ryggen, men där håren på benen känns mjuka (trimmad). Dålig eller ingen behåring på buk eller lårens insidor. Med kort hår menas typ boxer. Det är ett önskemål från rasklubben att en hund med dålig päls ej skall erhålla ck. En mycket dålig päls skall innebära sänkt kvalitétspris. OBS! En strävhårig hund i jämförelse med en släthårig ser alltid ut att ha:
- mer massa
- kraftigare extremiteter
- kraftigare nosparti
Båda är dock lika mycket värda. En tik är ej maskulin bara för att hon är rikligt behårad.
Färg:
Vanligen svart, svartgrå melerad eller mörkbrun med ljusare brun-röd-gula fläckar över ögon, på nospartiet, bröst, ben och under svansen. Ljusare eller mörkare mask är tillåten, likaså en aning vitt på bröst och tår. Färg och teckning är av underordnad betydelse. För mycket vitt skall dock alltid medföra sänkt kvalitétspris. För mycket= Iögonfallande
Mankhöjd:
Mankhöjden skall ej överstiga 40 cm och får ej understiga 33 cm.
Bröstvidd:
Bröstvidden är idealisk när den överstiger manköjden med 9-11 cm. En kraftig päls döljer ofta en dålig bröstvidd. Då ögat är mycket lättlurat; använd måttband. Stor avvikelse från idealet skall medföra sänkt kvalitétspris.
Vikt:
Önskad arbetsvikt: Hanhund 9-10 kg. Tik 7,5-8,5 kg
Fel
Spetsig nos, ljus eller fläckig nosspegel
Ej markerad underkäke
Ljusa eller för stora ögon
Stånd-, tulpan- eller rosenöron
Tandfel (gäller ej M3)
Kort rygg. Hunden skall snarare vara rektangulär än kvadratisk
Stela, styltiga rörelser. Övervinklad
Svans som bäres över ryggen eller lågt ansatt d:o
Hårlös buk, kort eller fint hår, ullig öppen päls
(Revidering av rasstandarden från Tyskland är aviserad)
