Isländsk Fårhund
copyright ©
Bakgrund/Ändamål:
Isländsk fårhund är Islands nationalras. Den anses härstamma främst från de hundar, som följde med norska invandrare på 800-talet. Rasen år en gårds- och vallhund och används vid vallning av såväl nötkreatur som får. Under senare år har omvärlden fått kunskap om rasen och numera förekomner den, om än i begränsad omfattning, i övriga Norden och dess popularitet tycks fortsätta att öka. Isländsk fårhund år robust och har ett livligt och vaket temperament.
Helhetsintryck:
Den isländska fårhunden är en typisk spetshund med upprättstående öron och ringlad svans. Från sidan sett bildar höjd och längd en rektangel. Kroppslängden är något mer än hundens mankhöjd. Två hårlag förekommer men alltid tätvuxna och vattenfrånstötande. Den isländska fårhunden är livlig, vänlig, nyfiken och modig. Den ser nöjd ut och ofta leende. Öronen är mycket rörliga, ständigt markerande hundens uppmärksamhet. Den är snabb med lätta rörelser och mycket uthållig. Vallegenskaperna är starka men jaktinstinkten föga utvecklad. Detta gör att den isländska fårhunden är en mycket bra vallhund och utmärkt vakthund utan att vara aggressiv. Könsprägeln är markerad.
Huvud:
Huvudet skall vara ganska brett mellan öronen, skallen något rundad. Stopet skall vara tydligt, men inte alltför markerat. Kinderna skall vara släta. Nosen skall vara rått kort och nosryggen skall vara parallell med hjässlinjen. Nosen skall smalna till en tvär triangel sedd både från sidan och uppifrån. Näsborrarna skall vara väl utvecklade. Läpparna skall vara tätt slutande. Pigmentet på läppar och näsborrar skall helst vara svart, men kan också vara brunt på chokladbruna och ljusgula individer.
Ögon:
Ögonen skall vara medelstora och mandelformade. Färgen skall helst vara mörk, men kan också vara ljusare i överensstämmelse med pälsfärgen. Gula ögon är inte tillåtet. Ögonlocksränderna skall helst vara svarta men kan också vara bruna hos chokladbruna och ljusgula individer. Hundens blick skall vara livlig, intelligent och säker.
Öron:
Öronen skall vara upprättstående, trekantiga, breda vid basen. Öronen år mycket smidiga och ständigt i rörelse, markerande hundens uppmärksamhet.
Bett:
Saxbett.
Hals:
Halsen skall vara medellång, kraftig och nacken skall vara välvd. Huden skall vara åtsmitande mot halsen. Huvudet skall bäras högt.
Kropp:
Kroppen skall vara rektangulär och kraftig utan att vara grov. Bröstkorgen skall vara lång, djup och bred. Korset skall vara kort och rundat och bakdelen muskulös. Buklinjen skall vara något uppdragen.
Fram och bakben:
Frambenen skall vara raka, muskulösa med åtsmitande hud. Frambensvinklarna skall tillåta fria rörelser. Bakbenen skall vara kraftiga, muskulösa och normalt vinklade, vilket tillåter fria rörelser och ett kraftigt påskjut. Dubbla sporrar är att föredra på bakbenen. Kan även förekomma på frambenen (isländska "alspora").
Tassar:
Tassarna skall vara lätt ovala, tårna väl välvda, tätt slutna och trampdynorna väl utvecklade.
Svans:
Svansen skall vara högt ansatt, ringlad och rikligt hårbeklädd.
Rörelser:
Rörelserna skall ha kraft och uthållighet, vara smidiga och snabba.
Päls:
Två hårlag förrekommer
Medellång (kort) päls. Täckhåret skall vara medellångt, underullen tät och mjuk. Pälsen skall vara kortare på öronen och benens framsidor, längre på nacke, bröst, manke, lår och svans. Lång päls Täckhåret skall vara över medellängd. Underullen skall vara tjock och mjuk. På huvudet och på benens framsidor är pälsen kort, men lång bakom öronen och på nacke, bröst, lår och baksidan av frambenen. Håret på svansen skall vara mycket yvigt.
Färg:
Alla färger är tillåtna, men önskvärt är att grundfärgen dominerar. Vitt förekommer ofta som bläs, halskrage, på bröstet, på svansspets, tassar och tår.
Mankhöjd:
Hanhund 43-48 cm Tik 38-44 cm Rygglängden är något längre än mankhöjden.
Fel:
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till hundens förtjänster, helhetsintryck och konstitution
