Norrbottenspets
copyright ©
Helhetsintryck:
Norrbottenspetsen ska vara en liten nästan kvadratisk spetshund, stramt byggd med torr kraftig muskulatur. Den ska ha mycket god resning, bära huvudet högt och frimodigt och vara synnerligen rörlig.De skillnader i kroppsbyggnaden som betingas av könet ska vara tydligt framträdande.I sin egenskap av jakthund ska norrbottenspetsen till sin karaktär vara uppmärksam och oförvägen. Den ska ge intryck av vakenhet, livlighet, vänlighet och självsäkerhet.Den får inte verka nervös, skygg eller aggressiv.Idealhunden ska ge intryck av en typisk, mindre spetshund med mycket stor rörlighet och uppmärksamhet, ha mycket god anatomi och mentalitet.
Huvud:
Huvudet ska vara kraftigt, torrt, välskuret och ska såväl framifrån som från sidan sett vara kilformigt. Nospartiet ska vara måttligt långt, men tydligt avsmalnande och dess längd ska vara halva huvudets längd eller kortare. Skallpartiet ska vara relativt brett, pannavsatsen (stopet) tydligt men måttligt markerad, pannan lätt välvd och hjässan förhållandevis plan. Okbågarna ska vara markerade och nosryggen rak. Nosspegeln bör vara svart. Läpparna ska vara tunna, torra och väl slutna.
Bett:
Saxbett med väl utvecklade tänder.
Ögon:
Ögonöppningarna bör vara mandelformade och riktade något åt sidan. Ögonen ska vara medelstora och klara och ha ett lugnt och energiskt uttryck. Färgen bör vara mörkbrun.
Öron:
Öronen ska vara högt ansatta, något över medelstorlek och stramt upprättstående.Öronspetsarna ska vara något rundade.
Hals:
Halsen ska vara förhållandevis lång, torr och muskulös och med lätt välvd nacke samt bäras med god resning.
Bål: Ryggen ska vara kort, stark, muskulös och fjädrande. Från sidan sett ska rygglinjen vara svagt sluttande över mankpartiet samt därefter horisontell. Ländpartiet ska vara kort och brett. Korset ska vara förhållandevis långt och brett, svagt sluttande och försett med välutvecklad, fast muskulatur.Bröstkorgen ska vara relativt djup och förhållandevis lång med även de bakre revbenen välutvecklade. Den ska framifrån sett vara oval.Förbröstet ska vara välutvecklat och tydligt markerat. Fronten ska ha normal bredd. Från sidan sett ska bröstlinjen med sin lägsta del skära underarmen strax nedanför armbågen och mjukt övergå i buklinjen. Buken ska vara måttligt uppdragen.Bålens djup (=det lodräta avståndet från mankens högsta till bröstkorgens lägsta punkt) ska utgöra c:a hälften (1/2) av mankhöjden.
Extremiteter:
Skulderbladet ska vara långt och brett med väl utvecklad kam och muskulatur. Det ska sluta väl intill bröstkorgen. Skulderbladet ska vara förhållandevis tillbakalagt.Överarmen, som ska ha samma längd som skulderbladet och bilda tydlig vinkel med skulderbladskammen, ska vara kraftig och ligga väl intill bröstkorgen men dock vara fritt rörlig. Armbågara ska vara riktade rakt bakåt.Underarmen ska vara rak, försedd med kraftig benstomme, torr och med smidig muskulatur. Handloven och mellanhanden ska vara kraftiga. Framifrån sett ska underarmen bilda en rak linje med handloven och mellanhanden. Från sidan sett ska mellanhanden vara något vinklad framåt. Framtassarna ska vara små, kraftiga, riktade rakt framåt, väl välvda och slutna, försedda med väl utvecklade fasta trampdynor. Korset ska vara förhållandevis långt, brett och kraftigt samt svagt sluttande. Lårbenet ska vara förhållandevis långt, bilda nästan rät vinkel mot bäckenet och ha kraftig muskulatur.Knäleden ska vara kraftig.Underbenet ska bilda tydlig vinkel mot lårbenet.Hasen ska såväl framifrån som från sidan sett vara bred och kraftig. Mellanfoten ska vara torr och smidig och bör vara ganska lång. Baktassarna ska ha samma byggnad som framtassarna och vara riktade rakt framåt. Bakbenen ska bakifrån sett vara parallella.
Svans:
Svansen är relativt högt ansatt och bäres i förhållandevis hög båge, löst ringlad med svansspetsen vid sidan om låret. Uträtad bör den inte gå nedanför hasleden. Stubbsvans är inte tillåten..
Rörelser:
I skritt och trav ska norrbottenspetsen uppvisa jämna, flytande och vägvinnande rörelser i förening med en fast rygglinje. I skritt och långsamt trav ska såväl fram som bakbensrörelserna vara parallella.
Päls:
Pälsen ska vara av två slag: ett undre fint och tätt hår- bottenull- och ett som täcker detta täckhår. Täckhåret ska vara tämligen hårt, kort och rakt och ganska åtliggande med växlande längd på olika delar av kroppen: kortast på nosryggen, hjässan, öronen, och benens framsidor, längst på halsen, lårens baksidor och svansens undersida.
Färg:
Alla färger tillåtna. Idealfärg: vit med gula eller födbruna tecken.
Storlek:
Idealmankhöjd:hanhund 45 cm, tik 42 cm
KOMMENTAR TILL RASBESKRIVNING FÖR NORRBOTTENSPETS
Helhetsintryck:
Kroppslängden får endast obetydligt överskrida mankhöjden. Tiken får dock vara något mera rektangulär än hanhunden. Den ska vara kompakt men lätt, med välutvecklad, lagom grov benstomme och muskulatur och får inte vara för tung eller spinkig. Kroppskonstitutionen ska vara torr och ge intryck av styrka och robusthet. Norrbottenspetsens karaktärsdrag ska vara typiska spetshundarnas. Den får inte vara nervös, skygg eller aggresiv mot människan, alltför slö och loj eller alltför skällig. Hund vars mentalitet inte medger eller i hög grad försvårar bedömningen, ska oavsett exteriöra förtjänster tilldelas noll (0) i pris.Hundens resning ska tydligt komma till uttryck i spänsten, de lätta rörelserna och det högburna huvudet.Det väsentliga för könsprägeln hos en hanhund är ett kraftigt utvecklat huvud, ett resligt framparti, relativt kraftig hals. I förhållande till tiken ska hanen ha smalare kors och bäcken, kort länd samt en utpräglad muskulatur. Tiken kännetecknas av bredare kors och bäcken och ett förhållandevis längre ländparti. Mankpartiet behöver inte vara nämnvärt högre än korset, halsen är smalare, huvudets linjer mindre markerade och muskulaturen rundare.
Huvud:
En hund med klart leverfärgad (kött-) nosspegel får inte tilldelas CK-kvalitet.
Bett:
Bettet ska vara välutvecklat med kraftiga hörntänder som griper intill varandra. Tångbett, där över- och underkäkens framtänder möts egg mot egg är en obetydlig avvikelse från idealbettet och påverkar inte prisvalören på utställning. Ett utpräglat över- eller underbett sänker prisvalören minst ett steg.
Ögon:
Det inte för stora, lagom liggande ögat med tätt slutande kanter är mest ändamålsenlig. Runda ögonöppningar i kombination med framträdande s.k. kulögon, eller rinnande ögon är otypiska och verkar störande på helhetsintrycket. Gula eller gulbruna ögon är inte önskvärda och sänker prisvalören.
Öron:
Mjuka inte helt upprättstående öron är helt otypiska och utesluter från pris på utställning. S.k. "fladdermusöron", långa och breda är inte önskvärda och bör uppmärksammas.
Hals:
En mycket kort hals verkar neddragande på helhetsintrycket. Speciellt hos hanhunden bör nackprofilen vara något välvd (konvex).
Bål:
Den idealiska ryggen är således inte linjerak, bl.a. därför att mankpartiet är högre och korset svagt sluttande. Såväl sänkt rygg (svankrygg eller eftergivande rygg) som uppskjutande rygg är felaktigt. En lång bröstkorg med de bakre revbenen välutvecklade ger god plats för lungor och hjärta. Bröstkorgens främre del ska vara så utformad att skulderleder och armbågar såväl uppifrån som framifrån sett ligger väl infogade i bålens ytterkonturer. En tunnformigt välvd bröstkorg medför en inte önskvärd, bred frambensställning och den smala, outvecklade bröstkorgen ger för smal frambensställning och detta ger sämre rörlighet.
Extremiteter:
Skulderbladets lutning i förening med den relativt långa, mot skulderbladet korrekt vinklade överarmen ger god steglängd i skritt och trav samt är en förutsättning för kraftbesparande elasticitet och uthållighet i galopp och vid övervinnande av terränghinder.
Svans:
Eftersom ett av spetsens viktigaste kännetecken är en ringlad svans, måste norrbottenspetsen vid bedömningen vid något tillfälle bära svansen ringlad, i annat fall kan den inte prisbelönas. Om svanshåren är mycket långa och inte upprättstående, uteslutes hunden från pris på utställning.
Päls:
Ett mjukt, lockig eller för långt täckhår samt avsaknad av bottenull (s.k. öppen päls) är synnerligen ofördelaktigt för norrbottenspetsen som jakthund och verkar neddragande på helhetsintrycket. Mindre avvikelser sänker prisvalören men större avvikelser utesluter hunden från pris.
Färg:
Enfärgade hundar (även vita) är mindre önskvärda. För den idealfärgade hunden fordras att den vita färgandelen dominerar. För CK-kvalitet fordras även att hunden inte är enfärgad över bålen, fältet måste vara uppbrutet.
Storlek:
Som ett allmänt riktmärke beträffande norrbottenspetsens kroppskonstitution (massa) kan följande vikter vara till vägledning: för hundar av idealhöjd och normal kondition är vikten 12 kg eller något däröver, för tik c:a 10 kg. Varje avvikelse från rasbeskrivningen är fel och ska bedömas i förhållande till hundens övriga förtjänster, helhetsintryck och konstitution. Avvikelser otypiska för rasen och abnormiteter är diskvalificerande. I övrigt se utställningsbestämmelserna.
SVENSKA KENNELKLUBBEN I APRIL 1978
BILAGA TILL DOMARE m.fl.
Sammanfattning:
Rastypen har den senaste tiden blivit enhetligare; speciellt färgen och mankhöjden. Dagens bästa hundar ger dock ännu endast en antydan om den idealhund som rasbeskrivningen utmålar.
De vanligaste typfelenär en spinkig och långsträckt kroppsform, litet klent och snipigt huvud med dålig könsprägel, för dåligt markerad pannavsats, kupig panna och hjässa, snipigt, smalt och kort nosparti (dvärghundslika huvuden). Klen, svag benstomme och muskulatur samt bristande (trubbiga) vinklar är också mycket vanliga brister. Bröstmuskulaturen är ofta outvecklad, vilket gör att skuldran och överarmen får ostabilt läge, armbågarna blir utstående. Mentalitetsfel bl.a. skygghet och aggressivitet är relativt vanliga.Dessa uppräknade brister är ofta förekommande och besvärande och bör därför speciellt uppmärksammas.Färgen är inte längre något problem, för vitbrokiga hundar med idealtecken blir allt vanligare
