Strävhårig Vorsteh
copyright ©
Bakgrund/Ändamål:
Mot slutet av 1700-talet började en strävhårig tysk fågelhund att ta form. Den kunde räkna sin härstamning från den tyska wasserhund, franska barbet och troligen även den italienska strävhåriga spinone. Rasen kallades "Wasserhund" eller "Niederländer". Redan från första delen av 1800-talet kan man se hundar avbildade, som förvånansvärt väl påminner om våra dagars strävhåriga vorsteh. I mitten av 800-talet påbörjades inkorsning med bl.a. pointer för att få fram en hund med bättre fart och näsa. Planmässig avel med strävhårig fågelhund i Tyskland påbörjades av holländaren K.E. Korthals. Han använde strävhåriga franska hundar i sitt avelsarbete. Hans ras kom att kallas Griffon Korthals. Slutligen uppstod en alldeles ny tysk ras, pudelpointer, som var en korsning av fransk pudel och engelsk pointer. Under l800-talet bildades i Tyskland specialklubbar för var och en av de tre strävhårsvarianterna Griffon Korthals, Deutsch Stichelhaar och Pudelpointer. När dessa inte kunde enas om skapandet av en enetlig och duglig strävhårshund, bildades år 1902 på initiativ av bl a friherre v Zedlitz, sign Hegewald, en gemensam klubb för alla strävhårsvarianter. Verein Deutsch Drahthaar. Denna klubb hade som mål att genom prestationsavel skapa en allsidig och duglig strävhårig jakthund, och använde alla strävhårsvarianterna samt även en del korthårig vorsteh i sin avel. Dagens svenska stam av strävhårig vorsteh är i allt väsentligt att betrakta som Deutsch Draahthaar, då i rasen ingår alla ovannämnda stammar och raser.
Helhetsintryck: Stående fågelhund med kraftfullt, ädelt och torrt utseende med synligt rektangulär kroppsbyggnad. Sträv, heltäckande och åtliggande hårbeklädnad. Uppmärksam med livligt temperament och med energiskt uttryck. Rörelserna skall vara vägvinnande, kraftfulla, flytande och harmoniska.
Huvud:
Svarande mot kroppsstorleken med svagt välvd hjässa, varken pannavsats eller nackknöl får vara starkt markerade. Ögonbrynsbågar tydliga. Långt, brett och kraftigt nosparti. Nosryggen skall, sedd från sidan, vara lätt välvd och rak. Överläppen skall ej vara överhängande.
Ögon:
Mörka, ej alltför djupt liggande ögon. Ögonlocken skall vara väl åtliggande.
Öron:
Högt och brett ansatta medelstora öron, som skall bäras tätt intill huvudet.
Bett:
Komplett och regelbundet saxbett med starka, välutvecklade käkar.
Hals:
Torr, medellång, muskulös och lätt böjd.
Kropp:
Ryggen skall vara stram och muskulös, lätt fallande. Muskulöst ländparti med långt, brett och svagt sluttande kors. Djup, väl utfylld bröstkorg med tydligt förbröst, väl välvda revben. Buklinjen något uppdragen.
Fram och bakben:
Kraftiga och väl vinklade Från sidan sett väl tillbakalagda skuldror. Lång överarm Armbågarna skall ligga väl an mot kroppen. Handlovarna svagt vinklade och elastiska. Låren breda och muskulösa, parallella bakben.
Tassar:
Tassarna svagt ovala och väl slutna samt riktade rakt framåt. Trampdynorna kraftiga..
Svans:
Svansen skall vara rak samt bäras vågrätt eller lätt uppåtböjd. Den skall vara för jaktbruk (för undvikande av skador) ändamålsenligt kuperad d v s medd en tredjedel till hälften. Efter kupering skall alltså minst hälften av svansen finnas kvar.
FRÅN OCH MED DEN FÖRSTA JANUARI 1989 ÄR SVANSKUPERING FÖRBJUDEN I SVERIGE.
Päls:
Täta, sträva 2-4 cm långa täckhår, åtliggande så att kroppskonturen inte döljs. På underben och kroppens undersida skall behåringen vara kortare, på huvud och öron kortare och tätare. Tät underull. Markerade ögonbryn. Skägget skall vara kraftiqt och så strävt som möjligt-, ej alltför långt.
Färg:
Den strävhåriga vorstehhunden bör vara brun med eller utan vitt, brunskimmel, eller vit med brunt huvud och bruna tecken. Svartskimmel är tillåten men ej helsvart färg.
Mankhöjd:
Hanhund 60-67 cm.
Tik 56-62 cm
Fel:
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till hundens förtjänster, helhetsintryck och konstitution.
