Chesapeake bay retriver
copyright ©
Användningsområde: Apporterande fågelhund.
Bakgrund/Ändamål:
Chesapeake bay retriever är en apportör, som är lika skicklig på land som i vatten. Rasen utvecklades i området runt Chesapeake Bay i nordöstra USA för att, kunna användas vid jakt på sjöfågel under de mest växlande väder- och sjöförhållanden. Hunden skulle kunna klara att ta sig fram genom isigt vatten under upprepade, ansträngande simturer. Rasens karakteristiska egenskaper gör den särskilt lämpad att fullgöra sina arbetsuppgifter med lätthet, effektivitet och uthållighet.
Helhetsintryck: Chesapeake bay retriever skall vara en stark, balanserat och kraftfullt byggd hund av medelstorlek, med kropp och ben av medellängd. Storlek och massa får dock inte vara överdrivna, vilket negativt kan inverka på rörlighet och uthållighet. Bakstället skall vara lika högt eller något högre än manken. Den karakteristiska pälsen är ett viktigt särdrag hos rasen.
Viktiga måttförhållanden: Avståndet från manken till marken skall vara något mindre än kroppslängden mätt från bröstbensknappen till sittbensknölen. Bröstdjupet skall nå minst till armbågen. Avståndet mellan manken och armbågen skall vara lika stor som det från armbågen till marken.
Uppförande/Karaktär: Rasen skall ha ett livligt och glatt temperament. Den skall vara intelligent och visa prov på sunt förnuft samt vara tillgiven och beskyddande. I arbete skall den vara modig, arbetsvillig och alert. Den skall ha ett gott luktsinne och älska vatten.
Huvud:
Skallparti:
Skallen skall vara bred och rund.
Stop:
Stopet skall vara måttliga markerat.
Nostryffel:
Nostryffeln skall vara medelstor.
Nosparti:
Nospartiet skall vara av samma längd som skallen, avsmalnande och sluta i en spets, men ej vara snipigt.
Läppar:
Läpparna skall vara tunna, ej hängande.
Käkar/tänder:
Käkarna skall vara tillräckligt långa och starka för att tillåta apportering av stora sjöfåglar med ett lätt och mjukt grepp.Saxbett föredras men tångbett accepteras.
Ögon:
Ögonen skall vara medelstora, mycket klara och vara gulaktiga till bärnstensfärgade. De skall vara placerade brett isär. Uttrycket skall vara intelligent.
Öron:
Öronen skall vara små, ansatta högt på skallen. De skall hänga löst och vara medeltjocka.
Hals:
Halsen skall vara medellång med ett kraftigt muskulöst utseende.Den skall smalna mot skuldrorna.
Kropp:
Kroppen skall vara medellång. Den får inte vara alltför kompakt eller karpryggad.
Rygglinje:
Rygglinjen skall vid korset vara lika hög som, eller något högre än manken.
Rygg:
Ryggen skall vara kort, bred och kraftig.
Bröstkorg:
Bröstet skall vara kraftigt, djupt och brett. Bröstkorgen skall vara tunnformad och djup.
Underlinje:
Underlinjen skall vara markerad med väl uppdragen buklinje.
Svans:
Svansen skall vara medellång och medelgrov vid ansättningen. Den skall bäras rak eller något böjd men får inte vara rullad över ryggen eller böjd åt sidan.
Extremiteter:
Framställ:
Det få inte finnas någon tendens till svaghet i framstället.Frambenen skall vara raka sedda framifrån och bakifrån. Benen skall ha god benstomme och vara muskulösa.
Skulderblad:
Skuldrorna skall vara sluttande och tillåta stor rörlighet. De skall vara mycket kraftfulla utan att vara hindrande för rörelserna.
Underarm:
Underarmarna skall vara av medellängd och raka.
Mellanhand:
Mellanhänderna skall vara svagt vinklade och av medellängd. Sporrar på frambenen få tas bort.
Tassar:
Framtassarna skall vara ganska stora och ha formen av hartassar med väl utvecklad simhud. Tårna skall vara väl välvda och samlade.
Bakställ:
Ett bra bakställ måste tillmätas yttersta vikt. Det skall uppvisa lika mycket styrka som framstället. Det får aldrig finnas någon tendens till svaghet hos bakstället. Det skall vara speciellt kraftfullt för att kunna skjuta på vid simning. Bakbenen skall vara parallella sedda såväl framifrån som bakifrån. Benen skall vara av medellängd med god benstomme. De skall vara muskulösa.
Knäled:
Knälederna skall vara välvinklade.
Mellanfot:
Mellanfoten skall vara medellång.
Tassar:
Baktassar, se framtassar. Om sporrar förekommer på bakbenen måste dessa tas bort.
Rörelser:
Rörelserna skall vara mjuka, fria och energisnåla. De skall ge intryck av stor kraft och styrka. Från sidan sett skall rörelserna ha stor räckvidd. Frambensrörelserna få inte vara återhållna och rörelserna bak skall ha bra påskjut, med god böjning i knä- och haslederna. Framifrån sett skall armbågarna inte vara utåtvridna i rörelse. Bakbensrörelserna får inte visa några tecken på kohasighet. När hastigheten ökar tenderar tassarna att söka sig mot kroppens mittlinje.
Päls:
Pälsen skall vara kort och tät och aldrig överstiga 4 cm längd. Pälsstruktur: Den dubbla pälsen skall bestå av korta, sträva, vågiga täckhår och tät, fin ull som skall innehålla en stor mängd naturlig olja, vilket gör hunden idealisk för de isiga, hårda väderförhållanden som den ofta måste arbeta under. Pälsen på huvudet och benen skall vara mycket kort. Pälsen får ha en tendens till vågighet endast på skuldrorna, halsen, ryggen och länden. Måttliga behäng är tillåtna på baksidan av låren och undersidan av svansen.Strukturen på pälsen är mycket viktig eftersom rasen används vid jakt under alla olika väderförhållanden, ofta även i snö och is.Oljigheten i den sträva toppälsen och den ulliga underpälsen är mycket viktig för att förhindra att det kalla vattnet når hundens hud. Den hjälper också till för att hunden snabbt skall bli torr. Pälsen skall vara lika vattenbeständig som ändernas fjäderdräkt. När hunden kommit upp ur vattnet och skakat sig skall pälsen inte hålla kvar något vatten alls. Den skall därefter på sin höjd kännas fuktig.
Färg:
Färgen skall så nära som möjligt likna den omgivning som hunden skall arbeta i. Alla nyanser av brunt, "sedge" (gulrött/tanfärg) eller "deadgrass" (matt gulbrunt/vetefärg) skall accepteras. Enfärgade hundar skall föredras. Alla tillåtna färgvarianter skall värderas lika. En vit fläck på bröstet, buken, tårna eller baktill på tassarna (precis ovanför den stora trampdynan) är tillåtet, men ju mindre fläck desto bättre. Enfärgade fläckar skall föredras. Pälsens färg och struktur måste noga övervägas i bedömningen.
Storlek/Vikt:
Mankhöjd:
Hanhund 58 - 66 cm
Tik 53 - 61 cm
Vikt:
Hanhund 30 - 36 kg
Tik 25 - 32 kg
Fel:
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.
Diskvalificernade fel:
- Icke rastypiska individer
- Över- och underbett
- Sporrar på bakbenen
- Lockig päls eller med tendens till lockighet över hela kroppen
- Fanor på svans och ben som överstiger 4,5 cm längd
- Svart färg
- Vitt på någon annan del av kroppen än bröstet, buken, tårna eller baksidan av tassarna
Ungefärlga måttangivelser:
Längd på huvudet från nosspets till nackknöl 24- 25 cm
Skallens omkrets vid öronen 51- 53 cm
Nosparti från nosspets till ansättning 25- 27 cm
Längd på öronen 11- 13 cm
Bredd mellan ögonen 6- 7 cm
Halsens omkrets vid skuldrorna 51- 56 cm
Omfång vid länden 61 - 64 cm
Längd från nackknöl till svansansättning 86 - 89 cm
Omkrets på överarmen vid skuldrorna 25 - 27 cm
Omkrets på lårets övre del 48 - 51 cm
Skallbredd mellan öronens ansättningar 13 - 15 cm
Längd från nackknöl till manke 23 - 24 cm
Längd från armbåge till armbåge över skuldrorna 64 - 66 cm
Testiklar:
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen
