Podenco Ibienco /strävhår
copyright ©
Bakgrund och Ändamål:
Rasen härstammar ursprungligen från öarna Mallorca, Ibiza, Minorca och Fermentera där den är känd under namnet "Ca Eivissenc". Den förekommer också i stort antal i. Catalogne, Valence, Roussillon och Provence, där den är känd under namnen Mallorgi, Xarneloo, Majorquin, Charnigui och Baléarhund. Troligen infördes rasen till dessa öar av fenicierna, kartagerna och eventuellt även av romarna. Det rör sig om en hundtyp som är primitiv öch lantlig, en av de äldst kända raserna. Man kan se dem avbildade på väggarna i faraonernas gravar och på muséer, bilder som kan härledas bakåt till 3.400 år före Kristus.:Podenco ibicenco användes framförallt för jakt., utan skott, på kanin, såväl dag som natt. Den kan också användas för jakt på hare och större villebråd. Den är en god apportör och en uthållig jaktohund. Podenco ibicenco fångar lätt sitt byte även bland ymnig vegetation, tack vare sitt goda luktsinne och god hörsel, som den använder mer än synen. Genom sin snabbhet och listighet fångar den snabbt bytet, i synnerhet när den jagar i koppel med andra hundar. Då en hund fångat sitt byte, håller de andra hundarna ett visst avstånd när de går förbi. Hundarna ger skall endast då de ser eller uppfattar bytet och då det är inringat. Alla markerar och hejdar bytet, helt handlande i grupp. Ett koppel jakthundar skall utan undantag bestå av tikar samt av en enda hanhund, eftersom hanhundarna inte samarbetar under jakt utan är bråkstakar.
Huvud:
Huvudet är långt, smalt och kägelformigt, avsmalnande vid basera. Det är tämligen litet. i förhållande till kroppen, absolut torrt. Längden från nosspetsen till ögonen är lika med avståndet. öga-nackknöl. Hjässan skall vara lång och flat, nackknölen markerad. Stopet skall vara obetydligt markerat. Nospartiet skall vara långt och smalt, nosryggen något konvex. Nosspetsen skall vara framskjutande över underkäken. Nosspegeln skall ha mycket vida näsborrar och vara köttfärgad i harmoni med pälsfärgen. Läpparna skall vara tunna, torra och köttfärgade.
Ögon:
Ögonen skall vara små och mandelformade, klart bärnstensfärgade. Färgen påminner om bränt socker och kan vara mer eller mindre djup i förhållande till pälsfärgen. Blicken skall vara mycket intelligent utan högdragenhet, timid men ändå något avvaktande.
Öron:
Öronen skall alltid vara upprättstående och är mycket rörliga. De är riktade framåt. Eller horisontellt mot sidorna, eller bakåt. När hunden är exalterad riktas öronen högt uppåt. Mittpunkten av öronens baser är belägen i höjd med ögonen. Till formen liknar öronen en rektangel, som är avskuren vid första tredjedelen av dess diagonallinje. Öronen skall vara tunna och saknar behåring på insidan. De skall vara av medelstorlek och utan överdrifter
Bett:
Regelbundet och komplett saxbett
Hals:
Halsen skall vara mycket torr, muskulös och lätt välvd. Halslängden är en fjärdedel av kroppslängden. Huden ökall vara stram, slät och utan överflödigt halsskinn.(Se även PÄLS).
Kropp:
Kroppen skall vara symmetrisk, medellång, proportionerlig och samlad, en aning längre än mankhöjden. Manken skall vara markerad, hög, torr och lång. Ryggen skall vara plan, lång och smidig. Muskulaturen skall vara kraftig men torr. Revbenen är flata. Bröstkorgen skall vara djup, flat och lnq, men får inte nå till armbågn. Bröstbenet är framträdande och bildar en mycket spetsig vinkel. Buklinjen skall vara uppdragen men inte alltför accentuerat vinthundsaktigt. Ländpartiet skall vara medelbrett, starkt och stadigt samt välvt. Körset skall vara sluttande med mycket kraftig och fast muskulatur och synliga höftbenskammar.
Fram och bakben:
Frambenen skall vara parallella och symmetriska med kraftiga underben. Skuldrorna skall vara sluttande och är fasta och obundna i rörelse. Framifrån sett är överarmarna placerade mycket nära varandra. De skall vara mycket långa, raka och fasta. Helheten ger, tillsammans med de långa tassarna, intrycket av en lätt byggd hund, som är smidig men ändå robust. Armbågarna skall vara kraftiga och väl synliga. De skall vara riktade rakt bakåt, parallellt med kroppens medellinje, och får inte vara tätt slutna mot kroppen. Mellanhanden skall vara kraftig, fast, stor och helt rak. Bakbenen skall vara parallella med långa, fasta; torra och flata muskler. Haslederna sall vara vinklade, kraftiga och lågt ansatta. Bakifrån sett skall hasorna vara parallella (varken inåt- eller utåtvridna).
Tassar:
Tendens till hartass men långa och samlade tassar med mycket päls mellan tårna. Mycket oömma trampdynor. Mycket starka klor, vanligen vita i enlighet med pälsfärgen.
Svans:
Svansen skall vara lågt ansatt, tunn :och lånq. Uppdragen mellan benen och runt länden skall den nå till ryggraden. Den är något grövre vid roten, därefter jämnt avsmalnande. I vila hänger den naturligt, då handen är i rörerle formar den en skära, mer eller mindre sluten. Helst skall den inte bäras högt eller överdrivet hårt rullad över ryggen.
Rörelser:
Svävande trav och mycket snabb galopp ger intryck av stor rörlighet.
Hud och päls:
Huden skall vara stram och väl åtliggande mot kroppen.
Tre hårlag .
Korthårig: Den släta pälsen skall vara mycket motståndskraftig och glänsande, men inte mjuk. Pälsen är vanligen längre och tätare på halsens framsida än vid basen, detta utmärker framförallt den korthåriga hunden.
Strävhårig: Skall vara sträv, riklig, en aning kortare på huvud och öron, bakpå låren och på svansens undersida. Skägg är mycket önskvärt.
Långhår: Pälsen skall vara minst fem cm lång och vara mjukare än hos övriga hårlagsvarianter. Pälsen skall vara mycket ymnig på huvudet.
Färg:
Mest önskvärt: Vit och röd, enfärgat vit eller röd. Rödgul (fauve) färg är ej tillåten hos den korthåriga varianten men kan tillåtas hos övriga hårlagsvarianter, under förutsättning att det i övrigt rör sig om en utomordentligt bra hund. Hudens pigmentering är rosafärgad, men kan eventuellt ha annan färg på de delar av kroppen där pälsfärgen avviker.
Mankhöjd:
Hanhund 66-72 cm.
Tik 60-67 cm.
Utan överdriven stränghet kan man acceptera gränsfall, under förutsättning att proportion och helhetsintryck respekteras.
Fel:
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till hundens förtjänster, helhetsintryck och konstitution.
Diskvalificerande fel:
Alltför högt skallparti i förhållande till nosparrtiet. Överbett, alla grader. Tippöron. Mörka ögon. Kastanjebruna läppar och ögonlocksränder. Kastanjebrunt pigment eller svarta fläckar på nosspegeln
