Slovensky Cuvac
copyright ©
Användningsområde: Vakt, vall, boskaps och herdehund.
Bakgrund/Ändamål:
Slovensky cuvac är en lokal variant av de stora, vita bergshundarna som finns representerade på flera håll i Europa: Bortsett från storleken, är den vita färgen deras främsta kännetecken sedan urminnes tider. Färgen var viktig för att herden skulle kunna se hunden nattetid, men också för att skilja den från anfallande rovdjur. Rasen anses vara nära besläktad med bl a Ungerns kuvasz och Polens owaczarek podhalanski. Det slovakiska ordet cuvac lär betyda vaksam eller lyhörd till skillnad mot det ungerska ordet kuvasz, vilket lär komma från det persiska sumerernas uttryck för hästhund; Ku Assa Slovensky cuvac anses mycket gammal som ras, men det var först i början på 1900-talet en planerad rasavel påbörjades. FCI godkände rasen så sent som 1964. Den har främst använts som vakt och boskapshund hos herdarna i Tatra och Lipkowbergen i Karpaterna som bildar naturlig gräns mellan Slovakien, Ungern och Polen.
Helhetsintryck:
Slovensky cuvac är en bergshund, kraftigt byggd, proportionerlig, nästan kvadratisk med kraftig benstomme och tät, vit päls.
Uppförande/Karaktär:
Slovencky cuvac skall vara uppmärksam, orädd, obeingat trogen och alltid beredd till försvar, även om det rör sig om en varg eller björn.
HUVUD:
Skallparti:
Skallen skall, sedd i profil, vara en naing välvd. Den skall vara kraftig med långsträckt, bred, flat hjässa och måttligt markerad nackknöl och tydligt markerad övergång mellan skall och nacke. Den breda pannan skall ha grund pannfåra. Ögonbrynsbågarna skall vara lagom välvda och böjda i sidled.
Stop:
Stopet skall vara måttligt markerat
Nostryffel:
Speciellt på sommaren så skall den trubbiga nostryffeln vara svart
Nosparti:
Nospartiet skall ha en rak profil och vara medellångt, ungefär hälften utav huvudets längd. Det skall vara kraftigt, tämligen brett och måttligt avsmalnande.
Läppar:
Läpparna skall vara åtliggande med slutna mungipor. De skall vara medeltjocka. Slenhinnan skall vara svart och bilda en smal läpprand.
Käkar/tänder:
Kraftiga käkar med komplett saxbett.
Ögon:
Ögonen skall vara mörkbruna, ovala och horosontalt ansatta. Ögonränderna skall vara svarta och åtliggande. Bindhinnan i den inre ögonvrån skall vara mörk, varigenom ögat verkar mera uttrycksfullt.
Öron:
Öronen skall vara högt ansatta, rörliga från ansättningen, lagom långa, framåtfallande och tätt åtliggande. När hunden är lugn, skall örats undre rundade nederkant vara i höjd med mungipan.
Hals:
H alsen skall vara väl ansatt och bäras högt, när hunden är uppmärksam. Den skall vara av samma längd som huvudet och utan överflödigt halsskinn. Hos hanhunden skall halsen vara kraftfull med vacker man.
Kropp
Rygglinje:
Ryggen skall vara plan, medellång och stark.
Ländparti:
Ländpartiet skall vara måttligt välvt, lagom långt, muskulöst och jämnt övergå i korset.
Kors:
Korset skall vara kraftigt, kvadratiskt och lätt sluttande
Bröstkorg:
Bröstet skall vara brett. Bröstknappen skall ha väl välvda och utvecklade revben och nå nedanför armbågen. Bröstbenets längd skall överstiga hälften utav mankhöjden. Bröstkorgens längd skall överstiga hälften av kroppslängden och breddan av en fjärdedel av mankhöjden.
Underlinje:
Buklinjen skall vara måttligt uppdragen.
Svans:
Svansen skall vara lågt ansatt. I vila skall den bäras nedhängande och nå till tålederna. Den skall vara rak och "cigarrformad". Svansspetsen skall inte vara upprullad. I rörelse så skall svansen bäras bågformat böjd över länden.
Framställ.
Helhetsintryck
Frambenen skall vara lodrätt ställda och "pelarliknande".På det hela taget skall framstället ge ett högställt intryck, speciellt hos hanhunden.
Skulderblad: Skuldran skall vara brant och lång.
Överarm: Överarmen skall vara muskulös och ligga väl an mot kroppen. Den skall vara sluttande och väl vinklad.
Underarm: Underarmen skall vara vertikal, kraftig, muskulös och lång.
Handlove: handloven skall vara knotig och kraftig.
Mellanhand: Mellanhanden skall vara kort, kraftig och måttligt vinklad.
Tassar:
Tassarna skall ha kraftiga tår och klor, bvara väl välvda, slutna och rundade. De skall ha köttiga, svarta trampdynor och vara väl behårade.
Bakställ
Helhetsintryck: Lår och underben skall bilda en muskulös, långsträkt enhet med betydande bredd.
Knäled: Knät skall vara mycket muskulöst och välvinklat.
Underben: Underbenet skall vara snedställt, kraftigt och ha en god vadmuskulatur.
Has: Hasen skall vara kraftig och trubbigt vinklad. Den skall vara tämligen lågt ansatt men vät utvecklad och bred.
Mellanfot: Mellanfoten skall vara kort, kraftig och vertikalt ställd.
Tassar: Baktassarna skall vara något längre än framtassarna och ha något kraftigare tår. Sporrar är inte önskvärda. För övrigt som framtassarna.
Rörelser:
Trots hundens storlek skall rörelserna vara ovanligt lätta, spänstiga och snabba oberoende av terräng och väder. Den normala gångarten är trav.
Hud:
Huden skall på kroppen vara lösare, i övrigt åtsmitande och rosafärgad. Endast runt ögonen, på nosen och läpparna skall huden vara svartpigmenterad.
Päls
Pälsstruktur: Med undantag för huvud och extermiteter bildar håret en tät päls utan bena på ryggen, utan fransar på svansen och lårensbaksidor. Hos hanhunden skall håret på halsen bilda en hängande man. På huvudet och extreminteter skall håret vara kortare och åtliggande, på benen baksidor något längre. Öronens nedre del skall ha tunnare, finare behåring. Täckhåret skall vara 5 - 15 cm långt, skall fullständigt täcka underullen, kraftigast i manen. I övrigt skall täckhåret vara måttligt vågigt och på ryggen bilda flera sammanhängande vågor mothårs.Ett krav är en sammanhängande vågig behåring. Underullen skall vara fin, riklig, tät och ungefär hälften eller två tredjedelar av täckhårets längd. Även när hunden har fällt sin underull och pälsen förlorat sin täthet skall täckhårets vågor behålla sin luftighet och inte bilda bena på ryggen.
Färg:
Vit. Ett gult skimmer vid öronansättningen är tillåtet men inte önskvärt. Tydliga gula fläckar är inte tillåtet.
Storlek/Vikt.
Mankhöjd:
Hanhund 62 - 70 cm. Tik 59 - 65 cm.
Vikt:
Hanhund 36 - 44 kg. Tik 31 - 37 kg.
Fel: Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömmas i förhållande till graden av avvikelse.
Testiklar:
Hos hanhundr måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen
