Hundsjukdom och Hundhälsa: Skabb

Det finns flera arter av skabb, som kan drabba våra hundar. Symtomen varierar mellan arterna.
Öronskabb (Otodectex) kan orsaka öroninflammationer.
Rävskabb (Sarcoptes) orsakar intensiv klåda.
Hårsäcksskabb (Demodex) orsakar hårlöshet.

Allmänt Rävskabb

Rävskabben (sarcoptes) är numera en vanlig åkomma på våra hundar och finns över hela landet. Den smittar både direkt - det vill säga från räv, från hund - och indirekt. Jakthundar kan t ex smittas i skogen i ett gryt eller i nedsmittade hundkojor. Angripna rävar söker sig gärna till bostäder för att söka föda. Därmed ökar också smittorisken för vanliga sällskapshundar. Rävskabb kan också tillfälligt smitta till människa, men skabbdjuren kan inte föröka sig där utan orsakar endast tillfällig klåda. Skabbdjuret kan inte ses med blotta ögat utan bara i mikroskop. Djuret borrar gångar i överhuden för att lägga sina ägg där och orsakar då en intensiv klåda. Utvecklingen från ägg till vuxet skabbdjur tar 2-3 veckor. Det vuxna skabbdjuret lever sedan i 3-6 veckor, oftast hela tiden i samma värddjur. Utanför sitt värddjur kan det leva i upp till 3 veckor, i en annan miljö. Skabbdjuren är mycket tåliga mot kyla.

Symtom

- Intensiv klåda.
- Hudförändringar, till en början ofta på öronkanterna, haser och armbågar och senare i ansikte, på ben, tassar och buk.
- Rodnande hud med röda knottror
- Håravfall
- Sträv och glanslös päls
- Hudinfektioner p g a rivsår och förtjockad hud.
Kontakta alltid veterinär vid misstänkt rävskabb.

Behandling Allmänna råd

Eftersom det inte finns något receptfritt medel mot rävskabb idag, måste du kontakta en veterinär vid misstanke om rävskabb för att kunna köpa något receptbelagt medel. Behandlingen består som regel av upprepade bad mot parasiter, t ex bad med Sebacil vet, badkoncentrat (receptbelagt). Ibland väljer veterinären att ge en injektion av Ivomec vet (receptbelagt) Observera att vissa hundraser (collieraser eller blandraser med collie) inte tål detta medel!
Sanering av hundens omgivning - främst hundkojan och liggplatsen är viktig.

Allmänt Hårsäcksskabb

Denna parasit (Demodex) lever hela sin livscykel i hårsäckarna och kan ställa till med stora problem. Skabbdjuret förstår helt hårstrånas tillväxt. Smittan sker genom direktkontakt. Valpar kan smittas av sin mor redan under de första levnadsdagarna, då de har en intensiv närkontakt. Tiken kan vara smittobärare utan att själv visa symtom. Hårsäcksskabb kan uppträda i en lokal form och i en generaliserad form. Själva skabbdjuret syns bara i mikroskop.

Symtom

Hårsäcksskabbens lokala form förekommer mest hos valpar och hundar, yngre än ett år. Symtomen är:
- Lokalt hårlösa, fjällande men inte kliande fläckar i ansiktet och på frambenen.
Denna form kan övergå till den så kallade generella formen, som är mera svårbehandlad och plågsammare. Den uppträder även spontant och är då vanligast hos korthåriga raser som boxer, tax och dobermann. Symtomen framträder mest i ansiktet, på bålen, tassar och ben. De visar sig som:
- Håravfall
- Förtjockad hud
- Mjäll
- Mörkpigmentering
- Hudinfektion
- Ibland klåda
- Utslag, som kan påminna om en allergi.

Kontakta alltid veterinär vid misstänkt angrepp av hårsäcksskabb.

Behandling

Ett licensläkemedel - Interceptor, tabletter (receptbelagt) - används mot denna parasit.

Allmänt

Drabbar ibland hundar. Katten är vanligen smittkällan, men det kan också vara en annan hund. Några få skabbdjur kan räcka för att orsaka en inflammation. En katt kan också ha öronskabb utan att visa symtom. Öronskabben lever nere i hörselgången, där den suger näring från vävnadsvätskan och orsakar svår klåda. Det är stor risk för bakterieinfektioner, eftersom hunden lätt river sönder örat på grund av den svåra klådan. Vid konstaterad öronskabb ska alla hundar och katter i den närmaste omgivningen behandlas. Det finns inget receptfritt medel mot öronskabb.

Symtom

- Intensiv klåda
- Fynd av skabbdjuret (syns i ett förstoringsglas)
- Rikligt med brunsvart sekret
- Hunden gnuggar eller river sig med tassen kring örat.
- Öroninflammation.
Kontakta alltid veterinär vid misstänkt angrepp av öronskabb.

Behandling Allmänna råd

Titta och lukta regelbundet i hundens öron. Rengör ett irriterat eller smutsigt öra med bomull eller bomullspinnar, fuktade med desinfektionslösning. Torka därefter ur örat. Men peta inte i onödan. Var rädd om det naturliga vaxskiktet, som skyddar den känsliga hörselgången.
Vid infektion i örat är rengöring A och O. Gör rent minst varannan dag. Torka ordentligt torrt i hörselgången, innan du droppar in örondroppar.

Förebygg problemen för badglada hundar och hundar, som ofta får brunt sekret, genom att torka ur öronen någon gång per vecka och gör det alltid efter ett bad.

På raser med riklig hårväxt i öronen kan du försiktigt plocka bort några hårstrån åt gången för att luften lättare ska få tillträde.