Alla NyheterHundannonserHunduppfödareLänka till OssSajtMapKontakta OssOm CookiesAnnonsera

Kardiovaskulära systemet

Det kardiovaskulära systemet består av blodet, hjärtat, cirkulationssystemet och lymfsystemet.

1. Blodet

Blodet är en mycket specialiserad bindväv som består av olika typer av celler inneslutna i ett flytande medium som kallas plasma. Blodet har en mängd olika funktioner.
  
Blodet ansvarar för transport av olika mycket viktiga komponenter i kroppen. Syret transporteras av hemoglobinet i de röda blodkropparna. Koldioxid bildat av vävnaderna transporteras i upplöst tillstånd i plasman till lungorna. Näringsämnen som kan sägas vara en produkt av matsmältningen transporteras från tunntarmen till lever och annan vävnad. Avfallsprodukter från metabolismen transporteras till platsen de ska avges, som t ex njurar och lever. Hormoner och enzymer transporteras till olika organ beroende på deras uppgifter.
  
Homeostas innebär en reglering i system som ansvarar för att bibehålla jämvikten i kroppen. Vita blodkroppar och immunoglobuliner skyddar mot invasion av antigener. Kroppstemperaturen regleras genom att blodet fördelar värme till delar av kroppen som är i behov av det. Buffrande ämnen i blodet gör att pH-värdet bibehålls runt 7,4. Plasmaproteiner och elektrolyter styr vätskeflöde mellan olika områden och reglerar blodvolym och blodtryck. Det är viktigt att blodet kan koagulera och en rad mekanismer gör detta möjligt. Blodförlust och infektioner kan därför på detta sätt förhindras.
   Blodet är som sagt en bindväv som cirkulerar i kroppen i ett system av olika blodkärl. 7 % av kroppsvikten består av blod som har ett pH på 7,35-7,45. Av blodvolymen består 60 % av plasma medan de olika celltyperna samt andra partiklar får utgöra de resterande 40 %.
   Blodplasma är en lösning som innehåller en rad ämnen som syre, hormoner och näringsämnen. Dessa transporteras från en el av kroppen till en annan och byts konstant ut med den interstitiala vätskan från vävnaden. Själva plasman består av vatten/vätska, elektrolyter ( t ex sodium, potassium ), plasmaproteiner ( t ex globulin, albumin ), näringsämnen (t ex amino- och fettsyror), gaser ( syre, koldioxid ), avfallsprodukter ( t ex karbamid, kreatinin ), hormoner ( t ex adrenalin, insulin ), enzymer ( t ex amylas, lipas ) samt antikroppar.

Blodcellerna utvecklas ur s.k. stamceller. Tillverkningen sker i levern och mjälten hos embryot. Hos de neonatala och vuxna djuren sker det däremot i benmärgen, stora delen av bäckenet, revbenen, de långa benen samt lymfkörtlarna. Undantaget är lymfocyten som har sitt upphov i lymfvävnaden i lymfkörtlar och mjälte. Röda blodkroppar (erythrocyter) samt blodplättar (trombocyter) arbetar helt inuti blodkärlen medan leukocyterna, de vita blodkropparna, fungerar i den interstitiala vävnaden och återfinns endast i blodet vid transport mellan de olika områdena i kroppen.
   Röda blodkroppar bildas i den röda eller aktiva benmärgen. De har ingen cellkärna och är bikonkava och fyllda av proteinet hemoglobin. Huvudfunktionen är att transportera syre från lungor till vävnader. Bildandet av röda blodkroppar tar ca en vecka och styrs av hormonet erythropoietin som utsöndras av njurarna och regleras av mängden syre som når de olika vävnaderna. Hemoglobin syntetiseras av järn, folsyra och vitamin B12.  Omogna röda blodkroppar (reticulocyter) och deras förekomst i blodet indikerar regeneration (återskapande) som är en signifikant faktor i några typer av anemi. Hundens röda blodkroppar lever i 107-120 dagar. Normalt värde på de röda blodkropparna är hos hunden 5,5-8,5*1012 / l.
De vita blodkropparna är färre. 6-17*109 / l är normalt för en hund. Leukocyterna delas in i två grupper; granulocyter och agranulocyter. Granulocyterna innefattar neutrofiler (fagocyter) som ökar kraftigt vid akut infektion. Eosinophilerna hjälper till vid inflammationer som uppstår vid vävnadsskada samt vid allergier. Basophiler producerar heparin och histamin.
   Agranulocyterna innefattar lymfocyter och monocyter. Lymfocyterna delas in i T-lymfocyter och B-lymfocyter och fungerar som hjälp till immunsystemet. Menocyterna fungerar som fagocyter, d v s cellätare.

Trombocyterna, blodplättarna, bildas i benmärgen genom uppdelning av stora megakaryocyter. De fungerar som hjälp vid koagulering genom att klumpas ihop för att täppa till små defekter i de små kärlens väggar. En annan uppgift är att avge serotonin som reducerar blodflöde genom sammandragning av ett område. Serotoninavgivningen sker vid upptäckt av skada i ett blodkärl.

2. Hjärtat

Hjärtat är en muskulär pump som är omgärdad av en fibrös hjärtsäck. Säcken består av två lager seröst membran. Man brukar dela in hjärtat i fyra rum; två kammare och två förmak. Hjärtats uppgift är att pumpa runt blodet i cirkulationssystemet. Storleken på hjärtat beror på hundens storlek men hos alla individer finns den mellan tredje och sjätte revbenet.

Högra delen av hjärtat får blod från venerna. Detta blod är syrefattigt. Den vänstra delen får blodet från lungorna och är därför syrerikt.
   Hjärtväggen består av tre lager. Endocardium är ett innermembran som är kontinuerligt med blodkärlens endotelium och som är involverat i uppbyggnaden av klaffarna. Myocardium är ett muskellager. Vänstra kammarens muskel är tre gånger tjockare än högra. Blodtillförseln hit sker genom coronära kärl. Epicardium är det yttre lagret som täcker muskelväggen. Den producerar serös vätska och har en smörjande funktion vid hjärtrörelser.

Hjärtklaffarna ser till att blodflödet genom hjärtat endast sker i en riktning. Det finns två olika klaffar; aortaklaffen och pulmonalklaffen. På aortaklaffens aortabåge sitter flera sensträngar fästa. Dessa leder till papillarmusklerna. Detta medför att klaffen håller för trycket när blodet pressar ut under de starka muskelsammandragningarna från kammaren.

Hjärtmuskeln har en förmåga att dras samman i en serie av frekvenser. Sammandragningen koordineras av ett system som består av sinusknuta, atriventrikulärknuta (AV-knuta), His bunt och purkinjefibrer. Nervimpulserna som initieras av sinusknutan transporteras genom artrialväggarna och stimulerar atriventrikulärknutan. Sedan fortsätter impulserna nerför His bunt till purkinjefibrerna.

För att kroppens ska kunna möta de olika behov som ändras hela tiden måste hjärtfrekvensen kunna varieras. Det sker genom autonoma nervsystemets nerver. Den sympatiska delen av autonoma nervsystemet ökar hjärtfrekvensen medan det parasympatiska systemet sänker hjärtfrekvensen.

Puls uppkommer genom att hjärtat pumpar blod in i aortan. Artärväggarnas expansion ökar och minskar i takt med varje hjärtslag. Pulsen mäts genom palpation av yliga kärl och man känner pulsen där den passerar över ett ben. Kvalitén på pulsen 8 rytm, karaktär och frekvens ) reflekterar hjärtats funktion.

3. Cirkulationssystemet

Cirkulationssystemet består av mängder av blodkärl som transporterar blodet runt i kroppen. Blodkärlen delas in i tre grupper.
 Artärerna transporterar blodet från hjärtat (med undantag för pulmonalartären) och innehåller syresatt blod. Venerna transporterar blodet tillbaka till hjärtat (med undantag för pulmonalvenen) och innehåller syrefattigt blod. Kapillärerna har tunna väggar som binder samman artärer och vener och transporterar antingen syrefattigt eller syrerikt blod.

4. Lymfsystemet

Lymfsystemet är starkt sammankopplat med cirkulationssystemet. Lymfan, som är överflödig interstitialvätska, transporteras från vävnaderna tillbaka till cirkulationssystemet. Det sker i lymfkärlen och lymfkanalerna. Lymfsystemets funktion är att producera lymfocyter, transportera fettsyremolekyler som chyle, fungera som ett filter för lymfa, att transportera tillbaka överflödig vävnadsvätska eller lymfa till cirkulationssystemet.
   Lymfan bildas i de arteriella delarna av kapillärerna. Förekomsten av vävnadsvätska överstiger generellt återupptagandet av vätska i den venösa delen och en mängd lämnas därför i interstitiala rummen. Överflödsvätskan blir då lymfa så fort det avsöndras i lymfsystemets kapillärer. Kapillärer strålar samman och bildar lymfatiska vener eller kärl. Lymfans rörelser längs kärlen beror på omgivande vävnad som pressar vätskan genom klaffar i väggarna. Klaffarna gör att vätskan inte kan pressas tillbaka. Längs de större lymfkärlen finns lymfkörtlar där immunsystemets celler samt antikroppar deltar i den vanliga cirkulationen. Lymfkapillärer skiljer sig från blodkapillärer genom att de har större genomträngningsförmåga, en tunn endotelial cellcytoplasma samt frånvaro av glomerulusmembran. Lymfan kommer in i venösa cirkulationen via lymfkanaler som finns på båda sidor om kroppen.

Lactealer är en typ av lymfkapillärer som finns i tunntarmens villi. De samlar upp smälta fettmolekyler från tunntarmen och flödar in i något som kallas cisterna chyli. Det sker i form av en mjölkliknande vätska, chyle.

Lymfkörtlar är små och finns längs de regionala lymfkärlen. Deras uppgift är att filtrera lymfvätskan på bakterier och andra partiklar. Det sker genom fagocytisk aktivitet av makrofager. Körtlarna ansvarar även för produktionen av B- och T-lymfocyter. Lymfan passerar genom en eller flera lymfkörtlar innan den återgår ut i cirkulationen.
   Lymfkörteln är en inkapslad massa bestående av lymfvävnad som har hjälp av bindvävnad. Varje körtel har tillförsel från många inåtledande lymfkärl. Utsöndring i sin tur sker genom de utåtledande kärlen. Eftersom lymfkörtlar ansvarar för utsöndring av lymfa som kommer från olika delar i kroppen, speglas hälsotillståndet från det specifika området väl. Vissa körtlar är ytliga och kan palperas, speciellt om de är förstorade eller angripna av sjukdom.

Lymfvävnad finns även i mjälten. Vävnaden är höggradigt vaskulär och fungerar även som blodreservoar. Även tonsillerna ingår i lymfsystemet. Det finns tre par tonsiller i svalgområdet.

   Brässen finns i främre delen av brösthålan och är mycket viktig för immunsystemets utveckling hos unga hundar.

Vid pennan Heidi Nevala

Tillbaka

www.kakadutraders.se