Människans egoistiska behov

Människor är inte riktigt kloka, det har jag alltid sagt. De kan ha sådana brister i empati och förmåga till självständigt tänkande. Framförallt brister många i respekten för liv. Jag är ingen förespråkare för hundkörkort istället tycker jag det bästa vore om man fick ta körkort för att ens existera. Det finns ju så många korkade människor. Djurplågeri är ju inte det enda problemet, vi har till exempel barnmisshandlare, pedofiler, och våldtäktsmän ute i samhället. Allt detta skulle enkelt lösa genom att varje individ när han blir myndig tvingas genomgå ett test. De som klarar det får fortsätta att leva och de andra skickas direkt till giljotinen.

Skämt åsido visst är det är tragiskt att se så många djur falla offer för märkliga människors egoistiska behov. Jag har träffat många uppfödare som inte har någon som helst respekt för sina hundars välbefinnande. De sitter där med sina trettio hundar i en hundgård och detta bara för att få tillfredsställa sitt eget behov av uppmärksamhet på utställningar och tävlingar och pryda sin vägg med rosetter. Alla som någon gång har arbetat med hundar vet att ingen människa klarar av att tillgodose dagsbehoven hos trettio individer. Men är det vanvård? Jag anser att det är det när djuret inte får till räckligt av allt som det ska ha, och då inkluderar jag mental stimulans, motion, kost, samt hälsovård. Således anser jag att det är vanvård att ensam hålla trettio hundar i en hundgård.

Det finns ytterligare en form av misshandel som jag stör mig på alla dessa accessoar hundar. Många hundar har ökat i popularitet efter kändismode och trender bland filmstjärnor. Titta bara på alla dessa impulsköp av Chihuahua. Enligt ras standarden är den en kvick, alert, livlig och mycket modig hund. Precis som vilken annan hund som helst vill den lukta på lyktstolpar, markera revir och gärna lära sig ett och annat trick. Istället stoppas den lilla familjemedlemmen, ofta iklädd en piffig rosa tröja, i en väska och bärs på axeln. I mina ögon är detta vanvård snarare än ett värdigt hundliv. Fast vad vet jag? Man kanske avlat fram benlösa Chihuahuas på senare tid? Ett vet jag dock och det är att många av dessa hundar kommer från vidriga förhållanden och inhandlas på det mest märkliga sätt.

En kvinna, som jobbar på ett stort djursjukhus i Stockholm, berättade att de på senare tid fått in flertalet svårt sjuka småhundar. Hundarna var antingen väldigt unga, födda med vattenskalle, led av svår näringsbrist eller hade andra svåra åkommor. Många av dem var tvungna att avlivas.

Samtliga hundar hade några gemensamma nämnare. De liknade rasen chihuahua men hade inga stamtavlor. Hundarna var köpta av sina ägare på en parkeringsplats utan veterinärintyg och för i runda slängar tolv tusen kronor...
Jag undrar: om man nu har tolvtusen kronor på fickan vill man inte veta någonting om "varan" man köper? Hundarna är i många fall sjuka redan vid försäljningen, men det vet inte de nya ägarna för dem kräver inte att deras nya familjemedlem ska vara veterinärbesiktigad. Förstår de här köparna att det handlar om en levande varelse som kanske, om den får vara frisk, lever i 10-15 år?

Förmodligen vet inte de ägarna, som köper en hund ur en skåpbil på en parkering, inte ens att det är din skyldighet som djurägare att tillfredsställa ditt djurs behov av riktig kost, motion och vård?

Det är tragiskt att detta existerar i dagens upplysta Sverige. Det är beklagligt med denna okunnighet hos det svenska folket, och det värsta är att varenda en av dessa människor förmodligen skulle skrika högt om någon ville sälja på dem en obesiktigad bil eller en ny frys utan garantibevis.

Text: Magdalena Larsson