Stress

Stress är ett ofta använt begrepp, både i positiv och negativ form. Stress ur fysiologisk synpunkt innebär en höjd beredskap, vilket visar sig i en ökad hjärtfrekvens, ökade adrenalinhalter i blodet och andra fysikaliska fenomen. Stress kan vara välavvägd, dvs., på en lagom nivå för den förväntade aktiviteten, för att sedan sjunka ned till normal nivå efter genomförd prestation. Stressen kan också bli för hög för ändamålet och avtar inte efter genomförd aktivitet, där börjar den icke ändamålsenliga stressen, eller den negativa stressen. Det är den stressen som artikeln kommer att handla om. Vissa hundindivider har en kort sträcka mellan motivation och stress, andra har längre.

Jag tycker det är viktigt att skilja på att kontrollera hundens stress och att sänka stressnivå. Har man ”bara” stresskontroll så kan man vilseledas av att hunden är lydig, men den sänker inte sin stressnivå.

Med stresskontroll menar jag, att man kommenderar hunden till exempel ligg, hunden ligger, men är inte lugn bara lydig, då har man stresskontroll, men inte sänkt hundens stressnivå. Men likväl som vi lär in signaler för att höja hundens nivå, exempelvis kongen,som betyder ökad aktivitet, så kan vi lära hunden en signal för att bli lugn. Den signalen, som för hunden ska innebära en hjälp att skifta sinnesstämning, får inte bli till ett moment. Signalen ska innebära att stressnivån sänks, svansen ska sjunka, kroppshållningen ska bli avspänd stryker jag hunden över bröstkorgen kan jag känna att hjärtfrekvensen är lugn, hunden kan sucka eller gäspa. Just denna sinnestämning vill jag ofta ha i inlärningssituationer, för att undvika att hunden ska förknippa ett moment med en känsla av stress. Vill jag sedan öka intensiteten i utförandet gör jag det då momentet är klart. Väldigt många få problem med sin hund runt 3 årsåldern och efter ett visst antal tävlingar, kanske för att hunden kunnat gå tävling efter tävling och byggt upp stress som slutligen briserar i pip etc.

Nu lever ju våra hundar till största delen ett vardagsliv med oss, och det är där man ska börja observera stressnivå och börja kontroller den. De flesta hundar får förväntningar utav att vi tar i kopplet, det är helt i sin ordning att ha en förväntan då föraren signalerar aktivitet, men den ska vara välavägd. En hund som rusar ut med svansen i topp och skäller lite här och var, har enligt mig en för hög stressnivå, liksom den hund som tas ut ur bilen på brukshundklubben och rusar ut i kopplets längd och skäller ut närmaste stolpe.

Hur ser man om hunden har för hög stressnivå?
Enkelt skulle man kunna säga, märker man inget har man antagligen inga problem. En hund som ligger för högt i stress kanske bara rusar runt i uppletanderutan, utan att hitta mer än något enstaka föremål, dito på söket, startskall, bakspår etc. Svårigheter att skifta mellan låg och hög intensitet.

Hur sänker man stressnivån?
Det finns det naturligtvis många synpunkter på hur man gör, liksom det finns olika vägar, jag beskiver ett sätt jag brukar använda mig av för att ta kontrollen över hundens stressnivå. Jag börjar med att träna inomhus när hunden är lugn, sätter mig på golvet med hundens rygg mot mitt ben, stryker hunden lugnt och känner att den slappnar av, muskeltonus avtar och benen vilar rakt och lugnt. Lika noga som jag är med att hunden blir lugn, lika noga är jag med att den inte får hoppa upp efter avslutad övning, jag vill att hunden ska resa sig makligt, gärna ligga kvar, jag hjälper hunden med att jag reser mig extremt långsamt och sedan sätter mig eller står still till hunden släpp intresset för mig. Jag tränar det dagligen tills jag tycker att hunden slappnar av bra och ligger kvar i sin avslappning efter det att jag rest mig. Först när hunden ligger riktigt lugnt och behaglig börjar jag säga det ord jag vill ska förknippas med denna sinnestämning, samt stryker hunden över bröstkorgen. Sedan börjar jag använda detta ord till hunden då den sover, vilar lugnt, men BARA då, detta ord ska förknippas med en lugn känsla i hundens kropp.

Så småningom börjar jag säga ordet då hunden inte är helt lugn, bara för att se om det är inlärt. Jag forstsätter min träning och börjar använda ordet successivt i lite mer obalanserade sinnestämningar, tillsammans med att jag stryker hunden längst sidan. Jag tycker det är bra att hålla fast hunden i halsbandet om jag vill lunga ned den, ett lugnt men omutligt grepp, här är förarens pondus och egen trygghet mycket viktig. Jag måste kunna förmedla till hunden att nu bestämmer jag att du är stilla och lugn, men det förutsätter att jag själv har det lugnet och auktoriteten. Allt som har med irritation och ilska hos föraren är bannlyst i sådana situationer. Att vara auktoritär mot sin hund i vissa lägen innebär inte ett gapande och skrikande, utan att helt enkelt; Jag bestämmer över dig, varken mer eller mindre. Likväl som man kan lär sin hund (omedvetet oftast) att exempelvis spänna sig vid hundmöten genom att sträcka kopplet, kan man lära hunden ett signal för att tagga ned.

Man kan träna detta under promenader till exempel, för att se om man kan reglera sin hunds stressnivå, jag försöker sträva efter att mina hundar ska följa min sinnestämning, strosar jag lugnt på en promenad vill jag att hundarna ska gå med låga svansar l lugn nosande , stramar jag upp mig och tittar rakt fram, men andra ord signalerar aktivitet, vill jag att hundarna skiftar till ökad beredskap.

Ett annat vardagsexempel är då den viltintresserade hunden får syn på ett rådjur, hunden får en förhöjd aktivitet i och med konflikten, retningen (rådjuret) förbudet att jaga. Jag vill att hunden snabbt ska skifta ifrån sin ökade aktivitet till ett lugn, om hunden inte gör detta så tar jag in den, håller fast enligt ovan, och hunden ska gå lugnt med mig efter detta.

En hund som man en för hög stressnivå på, måste man tänka igenom vilka belöningar som är bra. Jag tycker sociala belöningar är väldigt bra och oftast underskattat, men de bygger på att hunden upplever ett samarbete med sin förare. Jag tycker oftast att godis för den hungriga hunden kan öka stressen, det blir bara en jakt på nya godbitar, utan egentlig bekräftelse ifrån sin förare. Har man en kampglad hund tycker jag det är ett utmärkt sätt att belöning, det är ett socialt samspel samt att det verkar vara mer bekräftande för visa hundar att bara svälja en godbit. Lek är inte stressande förutsatt att den är fri fån konflikter.

Jag tror att många omedvetet bygger in en konflikt i leken, vilken naturligtvis blir en stressor för hunden, exempelvis, den kampglada hunden som föraren lutar sig lite över i kampen, kanske dunkar lite i sidan, får loss kamptrasan och kastar iväg den, hunden hämtar med ett bra bett för att börja tugga ihållande närmare föraren, då kan man tänka sig att det finns en konflikt i leken, men hunden tycker kampen är så kul att den överväger det jobbiga inslaget, kan man renodla leken försvinner konflikten och därmed stressen i leken. Viktigt att vara observant på hundens kroppsspråk då den man leker med den, är den trygg och tycker leken är enbart kul, eller finns det inslag av osäkerhet? Att avsluta leken lugnt och utan konflikter.

Vid pennan Exet