RSS

Välkommen till Sveriges kunnigaste hundforum

Sveriges kunnigaste forum om hundar, för nybörjare till proffs.

Här samlas allt från nybörjare till proffsen av hundförare och diskuterar livet med hund, träningstips och mycket mer.

Registrera dig du också.

Mvh
Patrik

Tibetansk Spaniel

Har din hundras inte ett eget forum kan du diskutera din hundras här

Tibetansk Spaniel

Inläggav satyr » 10 feb 2009 12:55

Har börjat se mig om efter en lite mindre hund som aktiv sällskapshund.

Jag har fastnat för Tibetansk Spaniel, men är lite tveksam om den är så "omöjlig" som jag hört. Jag har hört/läst att den är en frisk, modig och tålig sällskapshund som gärna hänger med på långpromenader och andra aktiviteter. Låter hur bra som helst!

Men, så till det "omöjliga"... går den inte att få lydig? Måste man alltid ha koppel? Något måste man väl kunna lära den? Finns det inget som den gillar? Mat, lek, bollar? I så fall borde den väl gå att träna hyfsat, vardagslydnad och lite tricks? Hur mycket är det en fråga om träning/motivation från min sida och hur mycket envishet och "omöjlighet" följer med rasen i blodet så att säga? Jag är av den åsikten att alla hundar kan lära sig saker, det är bara en fråga om motivation och konsekvens. Men det kanske inte gäller tibben? Det får gärna bli en utmaning, men jag vill veta om det ens finns en chans för mig att "vinna".

Det jag söker i min nya hund är en aktiv sällskapshund som följer mig och hoffen på våra aktiviteter och långpromenader och som man kan träna lite med, mest på skoj. Kanske gå något lite kortare näringsspår eller söka rätt på min sambo i skogen. Kunna gå lös med och kanske kasta nån pinne till ibland.

Det finns hundraser som passar min beskrivning bättre, det vet jag. Men nu när jag fastnat för tibben vill jag gärna veta om det är någon hund för mig.

Vad tror ni? Finns det någon med tibbe-erfarenhet här?
satyr
Nybörjare
Nybörjare
 
Inlägg: 10
Blev medlem: 13 mar 2007 16:06

Re: Tibetansk Spaniel

Inläggav sayah » 10 feb 2009 13:35

Jag känner en uppfödare. Hennes hundar kan allt gå lösa och kommer på inkallning. [smiley1.gif]

De allra flesta hundar gillar mat och/eller leksaker, särskilt om du får den som valp så bör det gå jättebra att lära din framtida tibbe att det är roligt att leka, det är bra att komma och att det är roligt att träna.

Det finns tyvärr ofta olyckskorpar i vår närhet som kraxar dumheter, strunta i dem. Klart att du kan lära tibbespaniels saker!
Användarvisningsbild
sayah
Lägre Klass
Lägre Klass
 
Inlägg: 730
Blev medlem: 20 feb 2006 16:36
Ort: Göteborg

Re: Tibetansk Spaniel

Inläggav Dvärghundspossen » 10 feb 2009 15:28

Jag har en tibbe, samt en dvärgpinscher och en italiensk vinthund (jag kan alltså jämföra med ett par andra raser). Jag har haft mycket trubbel när det gäller vardagslydnaden. Nu beror väl detta till stor del på att tibben är min nästan-första-hund (hade en dvärgpinscher innan, men han blev tyvärr bara sju månader gammal). Och vi vet väl alla härinne att första hunden ofta blir den man gör massa misstag med, som får vara "försöks-kanin" för olika träningsmetoder, man lär hunden fel och får sen lära om osv. MEN sen ligger det också en del i hans mentalitet. Hela tiden är det så att dvärgpinschern och italienaren kan köras mycket mer enligt formulär A1 om man säger så, med tibben får man vara klurigare.

Dels har tibben ända sen valpåldern varit väldigt självständig. Det där med att lära hunden att följa efter genom att man gömmer sej, hunden upptäcker att den är ensam, blir rädd och skyndar sej att leta rätt på matte, lär sej sen att hålla ständig koll för att den inte vill bli ensam - ja det kan man ju glömma. Tyvärr envisades jag med denna metod länge fast den absolut inte fungerade, eftersom en massa "erfaret" folk i min närhet sa att det var så man skulle göra. Detta gjorde förstås att tibben fick tillfälle att lära sej en massa dumheter på egen hand, vilket gjorde allting svårare, än om jag inte hade varit så dum och envisats med att gömma mej. (Numera tycker jag i vilket fall inte det är så sjysst att spela på valpens rädslor på detta sätt... plus att många människor får uppleva att det funkar tidigt, men tappar effekten när hunden blir vuxen och tuffare. Men berättar detta i alla fall.)
Han har alltid varit väldigt benägen att SJÄLVbelöna sej. Han har ingen enorm jaktlust från början, men lite finns där... och när jag gav honom chansen att dra på egna turer genom mina dumma träningsmetoder, så upptäckte han vad kul det var att jaga rådjur och harar. Sen har jag givetvis haft ett litet h-e med att lära bort detta igen. Hans uppfödare berättade att vissa av hennes tibbar (om än långt ifrån alla) varit jaktsugna. Rimligtvis är detta nåt som varierar lite i rasen, för även om man inte aktivt avlar för jaktlust, är det ju heller ingen som aktivt avlar EMOT detta. Ingen tar liksom supersnygga, friska och trevliga hundar ur avel bara för att dom visat intresse för att springa efter flyende djur. (Jag menar inte att det vore önskvärt att göra så HELLER... jag är ju av den åsikten att om man ska ha lite pigga, orädda och roliga hundar, så får man på köpet att dom också kan vara benägna att jaga, och att man får vara beredd på att hantera den här biten med uppfostran och träning snarare än att hunden automatiskt ska låta bli.)

Han gillar godis, gillar olika små lekar osv MEN det som varit problemet är att han alltid gillat sånt han gör helt på egen hand MERA (vare sej det handlat om att ragga brudar, jaga harar eller bara hitta lukter att nosa på).

Kan ju också lägga till att min tibbe är en av dom mycket få hundar (kommer faktiskt inte på nån mer hund i bekantskapskretsen) som scorade 1 i kontakt-samarbete på MH, trots att han inte visade nån reservation eller skygghet från TL, men bara så totalt ointresserad av att på nåt vis engagera sej i det den här främmande människan ville ha med honom på. Han satt och glodde på henne som om hon var dum i huvudet när hon försökte locka honom att gå några steg i kopplet. Det säger väl en del om mentaliteten.

Dom flesta tibbar har också mycket vaktinstinkt, eller snarare larminstinkt kanske man ska säga. Det är klart att man kan ha kontroll över detta, så inte hunden ballar ur totalt och skäller huvudet av sej så fort det är nåt. Men det är skillnad på att ha kontroll över en viss drift i hunden, och att tvätta bort den driften så att den försvinner. Det sistnämda är ju helt orealistiskt att tro att man ska göra. (Kanske onödigt att påpeka... men tycker det är lika bra att säga, eftersom en del människor verkar tro att man genom uppfostran kan förvandla en i grunden vaktig hund till typ en älskar-alla-labrador.)

När jag köpte tibben hade jag inställningen att det där med att tibbar är så omöjliga, det är säkert ren bulls**t, klart dom går att träna precis som vilken hund som helst. Nu har jag väl modifierat min ståndpunkt lite. Nä, han är inte OMÖJLIG på nåt sätt. Han funkar bra i vardagen, och jag har efter mycket blod-svett-och-tårar lyckats få ordning på jaktbiten och lydnad öht, vi har tävlat Lk1 med rätt halvdana resultat men gjorde iaf som bäst 159,5 poäng, nu satsar vi på att köra sök-appellen (har börjat träna sök med skallmarkering, vilket är det absolut roligaste han vet i hela världen, och det har gett himla positiva effekter på samarbetsviljan överlag).
MEN. Jag önskar såhär i efterhand att jag redan från början förstått att det är extra viktigt att vara konsekvent med en sån här hund, då hade jag sluppit mycket trubbel. Iofs gjorde väl uppfödaren sitt bästa för att inpränta i mej att dom är väldigt självständiga hundar, men jag lyssnade väl inte så noga som jag borde... [smiley1.gif]

När jag köper nästa tibbe kommer jag att
a) Vara sten-konsekvent med att aldrig ge hunden CHANSEN till att BÖRJA med, att sticka ifrån matte och sen belöna sej själv för detta med jagande, tokbus med andra hundar (alternativt ragga på tjejer, eller skrämma iväg hanhundar - bisarrt nog har min nuvarande tibbe en massa pondus i andra hundars ögon, trots att han i mänskliga ögon liknar en liten golvmopp), skälla ut folk eller annat som är skojigt för en tibbe men inte så himla önskvärt alla gånger. Inte heller låta honom hälsa på så många andra hundar. Mycket bättre att lägga krut på att hunden ska kunna IGNORERA andra hundar. Det underlättar enormt när det gäller löslydnad...
b) Redan från start sätta kommando på skällandet och utnyttja det i nån form av träning, som jag gör nu med söket. Tror det är skitbra med en av naturen skällig hund att låta den få utlopp för sina drifter under kontrollerade former - ja, precis som man tänker om jaktiga hundar, kampiga hundar osv. Nu varierar väl iofs skälligheten lite inom rasen, men det kan knappast skada att göra såhär. Och köper man en hund av larmras bör man ju inte UTGÅ ifrån att man får en av naturen oskällig hund.
c) Redan från start jobba på att göra en rolig grej av röstberöm, godisbelöningar, leksaker osv. Man kan ju påverka själv också hur stort värde hunden sätter på dom belöningar JAG har.

För jag vill absolut ha tibbar i fortsättningen också. Dom är i regel långlivade och hör till dom friskaste raserna. Kul och charmigt utseende, utan att vara sjukligt överdrivna på nåt sätt. Tål heta dagar hyfsat bra faktiskt (fast detta hänger ju också ihop med noslängden, extremt plattnosade hundar har ju oftast svårt för värme, så man bör väl undvika linjer som har ovanligt platta nosar för rasen), och har bra vinterpäls på vintern. Smidiga i terrängen och hänger med överallt. Kan engagera sej jättemycket i sånt dom tycker är kul (även om det kan vara klurigt att lista ut hur man ska kunna kanalisera detta i aktiviteter som MATTE har valt), men kan ta det superlugnt när inget händer. Nu är det ju inte så många tibbar som gjort MH, 25 stycken bara, men av dessa hade nästan alla 1 på skotten. Överlag mentalt stabila. Min tibbe är också rastypiskt mindre tillgänglig (obs ej reserverad), och själv måste jag säga att jag tycker detta är charmigt på sitt sätt (även fast jag tycker min jätte-tillgängliga vinthund är charmig på ett annat sätt).

Så ja, jag vill absolut ha tibbar i fortsättningen också, och vill du ha tibbe så ska du absolut satsa på detta. Men förhoppningsvis kan mitt vrål-långa inlägg vara till hjälp, så kanske du inte behöver trilla i alla fällor som jag själv trillade i, utan kan kryssa runt mina misstag. [smiley1.gif]
The more dogs the merrier.
Användarvisningsbild
Dvärghundspossen
Elitklass
Elitklass
 
Inlägg: 3072
Blev medlem: 26 nov 2007 12:33
Ort: Stockholm
Hundras(er): Tibbespaniel, dvärgpinscher, italienare, schäfer.

Re: Tibetansk Spaniel

Inläggav satyr » 10 feb 2009 16:13

Tack för svar!

Jag har räknat med att det är en utmaning att skaffa en tibbe, men det är ju lite det jag vill ha också. [smiley16.gif]
Hoffen som jag har nu har heller inte varit den enklaste att ha att göra med. Hon var min första hund och jag gjorde nog alla nybörjarmisstag med henne. Och är det något jag lärt mig av henne så är det att använda fantasin, tänka om och testa massa olika knep för att få henne att göra som jag vill. Nu är hon väldigt lydig och lättsam, så jag verkar ha lyckats med henne! [smiley1.gif]

Jag kanske vågar mig på att skaffa en tibbespaniel ändå. De verkar ju inte helt omöjliga iaf. [smiley1.gif]
satyr
Nybörjare
Nybörjare
 
Inlägg: 10
Blev medlem: 13 mar 2007 16:06

Re: Tibetansk Spaniel

Inläggav satyr » 10 feb 2009 16:19

Är det något speciellt man ska tänka på när man tittar efter uppfödare?

Hälsan på föräldradjuren? Är det ögon ua som gäller bara, eller är det något mer man ska titta på?

Annars är det väl en frisk ras?
satyr
Nybörjare
Nybörjare
 
Inlägg: 10
Blev medlem: 13 mar 2007 16:06

Re: Tibetansk Spaniel

Inläggav Dvärghundspossen » 10 feb 2009 18:33

Satyr: Om din hoffe redan har utsatts för alla nybörjar-misstagen så går det säkert lätt med tibben. [smiley4.gif]

Jag kom på när jag läste mitt megalånga inlägg igen att det kanske verkar lite konstigt att skriva att man ska vara konsekvent osv med en TIBBE, det ska man ju förstås med alla hundar... Det jag menade var väl mest att om hunden är självständig av naturen, så går det mycket SNABBARE att sabba lydnaden genom att ge hunden chansen att utföra felbeteenden och självbelöna sej osv. Medan en av naturen mer samarbetsvillig hund kanske inte blir HELT olydig bara för att den vid några tillfällen pipit iväg efter en hare eller skrämt nån människa och tyckte det var kul typ.

Sjukdomar:
PRA finns i rasen. Mellan 1997 och 2007 finns tio fall av PRA hos tibbar registrerat i Sverige (det reggas ungefär 450 tibbar om året). Man ögonlyser hundarna innan parning.
Den dödliga njursjukdomen PNP finns också i rasen. Mellan 1997 och 2007 registrerades fem fall av PNP hos tibbar i Sverige. Rasklubbens förordade avelsstrategi är att inte använda föräldrar eller helsyskon till PNP-sjuka hundar i avel, och alla hundar som avlivas pga njurproblem ska obduceras.
S k minimala navelbråck är jättevanligt. Det är alltså ett bråck som finns där när valpen föds men läker av sej självt snart efter födseln. Det brukar dock bli kvar en liten fettbula, som en hasselnöt i storlek ungefär, på hundens mage. Arvsgången är inte klarlagd men det är troligtvis nåt polygenetiskt. Hunden påverkas inte av att gå runt med en sån liten fettbula, men det finns en misstanke om att man kan öka risken för större bråck om man parar två såna här hundar med varandra. Avelsstrategin är därför att endast para en hund med minimalt bråck med en helt bråckfri hund.
En del kan ha trånga tårkanaler, alltså att det rinner lite i ögonvrån hela tiden. Finns inte så mycket man kan göra åt detta förutom att ofta torka och hålla så torrt man kan, så det inte uppstår hudproblem under ögat. Tror inte man vet exakt hur detta nedärvs. Det KAN förekomma även på raser som inte är trubbnosiga öht, men jag tror iaf att risken är större för trånga tårkanaler på överdrivet trubbnosiga hundar. Dom flesta tibbar har ju dock inte speciellt överdriven huvudform. Så jag tror helt enkelt man ska köpa valp från föräldrar som inte har överdrivet platta nosar eller stora ögon, och som verkar normala själva på den här punkten.
Det är rätt vanligt att dom saknar nån tand här och var, eller att tänderna sitter ojämt. Inte pga att det är för trångt så tänderna inte får plats, utan bara helt enkelt att dom saknar tandanlag på nåt ställe och har en glugg. Om tänderna sitter lite konstigt så ökar risken för tandsten, så man får se till att sköta tänderna.

Man ska börja kolla patella luxation på avelsdjur nu. Det har inte gjorts tidigare, och är förmodligen inget stort problem. Men rasklubben rekommenderar att man börjar kolla detta rutinmässigt på avelsdjur för att förebygga att det blir ett problem i rasen. Man har sett i en del andra länder att det förekommer inom tibbe-rasen.

Armbågarna och höfterna är inget som kollas rutinmässigt på tibbar. Ibland hör man att i raser där man inte gör det, så kan det ju finnas hur mycket ledfel som helst som man inte känner till. Fast jag köper faktiskt inte riktigt det resonemanget. Visst kan många hundar ha ledfel utan att det märks till vardags. Men finns ledfel utspritt i en viss ras, så har ju liksom inte ALLA drabbade hundar dom milda varianterna, utan några har ju alltid mer allvarliga fel som märks. Det finns en del andra småväxta raser där man inte kollar lederna regelbundet, men där t ex 5% av rasen ändå HD-röntgats (pga att man faktiskt misstänkte att nåt var fel med hunden, och undersökte saken) varav en stor proportion hade D eller liknande. I såna raser köper jag resonemanget att det förmodligen finns massvis med HD-hundar som aldrig upptäcks. (Det var väl även så det började med t ex schäfer... inte så att man började röntga höfterna bara för att man tyckte det var kul med röntgen, utan man märkte att det fanns ett problem i rasen, genom att en viss andel av hundarna fick märkbara problem, och övergick sen till rutinmässig röntgen.) Men så är inte fallet med tibbarna. I den amerikanska tibbe-populationen har man visserligen upptäckt en del HD och ED, å andra sidan verkar amerikanerna överlag har mer hälsoproblem på hundarna (tror personligen att den amerikanska populationen kan vara ganska inavlad och att det kanske har gett sjukare hundar överlag). Men inget här i Sverige vad jag vet.

Den ligger i näst billigaste gruppen hos försäkringsbolagen, och är enligt Agrias statistik en av dom mest långlivade raserna i Sverige.

Ja det var allt jag kunde komma på om hälsan.
The more dogs the merrier.
Användarvisningsbild
Dvärghundspossen
Elitklass
Elitklass
 
Inlägg: 3072
Blev medlem: 26 nov 2007 12:33
Ort: Stockholm
Hundras(er): Tibbespaniel, dvärgpinscher, italienare, schäfer.

Re: Tibetansk Spaniel

Inläggav zitrus » 10 feb 2009 20:44

Jag har också tibbe och jag kan helt hålla med om vad som sagts.. det är inte OMÖJLIGT att få dom "lydiga" men det är fan inte enkelt heller ;)

Jag har jobbat stenhårt och väldigt målmedvetet med min lilla skit från det hon var 8 veckor vad gäller inkallning, föremålsintresse, intresse för att leka med mig och att hålla truten hemma när nåt låter (utomhus har hon aldrig skällt vad jag kan minnas). Det har gett resultat men det är inget man kan sluta jobba med direkt.

Det är en jätterolig ras! Hur mysiga som helst och väldigt tåliga (både för kyla, värme, hårdhänt lek och långa promenader) så de fungerar mkt bra tillsammans med stora hundar också.

Min lilla tibbe har utstått lite agilityträning, lydnad, sök och spår. Hon tycker att det är roligt men det är lite svårt att hålla motivationen uppe under lång stund.. i söket använder hon gärna ögonen och ställer sig på stubbar/stenar och står och glor om hon inte hittat med näsan först (i början använde hon ögonen i första hand). I spåret är hon helt suverän!! Hon ger aldrig upp och kämpar sig fram, trots sin storlek, bland högt ris =) Däremot kommer jag nog ha problem med att lära henne att markera pinnarna. Agilityn är hennes favorit! Lydnaden går jättefint, hon apporterar bättre än schäfern.. där har jag dessvärre tappat motivationen.
Med henne är godis oftast bästa belöningen förutom i agilityn då det kan fungera bättre med kamptrasa.

Hon är inte sådär jättebrydd i folk men hälsar artigt och sen är hon mest obrydd och hittar på eget (om inte folket ifråga råkar ha godis av något slag).

Har träffat en del tibbar men det här är första egna, och jag tycker hon verkar vara som de flesta.. hade hon bott hos någon "tant" så hade hon nog varit sådär omöjlig (gått i flexi för jämnan, bjäbbat dygnet runt och bitits). Men bara man uppfostrar dom med sunt förnuft och vet vad det är man har skaffat (ett förklätt monster hehe) så kommer det nog gå hur bra som helst [smiley20.gif]
"The noblest dog of all dogs is the hot-dog; it feeds the hand that bites it."
by Lawrence J Peter
Användarvisningsbild
zitrus
Lägre Klass
Lägre Klass
 
Inlägg: 608
Blev medlem: 19 okt 2006 03:23
Ort: Boden
Hundras(er): Schäfer igen!

Re: Tibetansk Spaniel

Inläggav satyr » 10 feb 2009 22:55

Tack än en gång för svar! Det är skönt med folk som har koll! [smiley1.gif]

Jag har mailat en uppfödare men inte fått något svar ännu. Lite pirrigt känns det att ta ännu ett steg i hundskaffarfunderingarna.

En sak som jag tänkte på. Hur skiljer sig hanar och tikar? Är de lika "omöjliga" eller har det inte så mycket med kön att göra? Är det vanligt "samma-kön"-aggressivitet hos tibbarna? Jag har ju en 5-årig tik, en kastrerad tik, och jag hade tänkt skaffa en tibbehane, men jag kan lika gärna ta en tik om det dyker upp en lämplig. Är det något jag bör tänka på i så fall?
satyr
Nybörjare
Nybörjare
 
Inlägg: 10
Blev medlem: 13 mar 2007 16:06

Re: Tibetansk Spaniel

Inläggav Dvärghundspossen » 10 feb 2009 23:18

Vi har haft en uppfödar-kompis boende här några dagar med hennes tikar och avelshane (ej tibbar dock, en större ras), då var det lugnt. Men hennes hane var yngre än min tibbe, betydligt mindre ego, och gjorde lite "ödmjuka gester" med öronen och svansen direkt när dom träffades första gången. Min tibbe är ganska macho sådär, tycker andra hannar ska ödmjuka sej för honom, och hålla sej borta från brudarna för dom ska bara han få nosa i röven. Det får man kontrollera med lydnad bara...
Vet iaf några till tibbe-hannar som har samma stuk som min...
Men det är ju en sak att det kan bli spänt läge om man skulle slänga ihop sin egen hanne med andra hannar och tänka att "nu ska ni bli polare allihop". Det kanske man inte kan förvänta sej. Däremot ska förstås olika hannar kunna befinna sej nära varandra utan att bry sej, oavsett ras...

Jag tror att vill man få en hanhund som man glatt kan slänga ihop med andra hannar utan problem, så är det nog inte så jättemånga raser man har att välja på. Det är väl främst en del jaktraser där man avlat för att hundarna ska kunna arbeta tillsammans i flock, eller? Annars är det ju vanligt inom jättemånga raser att det lätt blir spänt och gruff ifall man slänger ihop hannar från olika flockar och låter dom umgås helt fritt med varann.
The more dogs the merrier.
Användarvisningsbild
Dvärghundspossen
Elitklass
Elitklass
 
Inlägg: 3072
Blev medlem: 26 nov 2007 12:33
Ort: Stockholm
Hundras(er): Tibbespaniel, dvärgpinscher, italienare, schäfer.

Re: Tibetansk Spaniel

Inläggav satyr » 20 feb 2009 22:10

På söndag ska jag åka och titta på en liten tibbe-fröken! Det ska bli såå spännande! [smiley4.gif]
Hon är sju månader och envis som attan enligt ägaren. Men söt som socker, såklart... [smiley1.gif] Så jag lär nog falla för henne utan problem.
Värre blir det att få sambon att gå med på det hela. Han vill ha en "riktig" hund, gärna en till hoffe.
satyr
Nybörjare
Nybörjare
 
Inlägg: 10
Blev medlem: 13 mar 2007 16:06

Nästa

Återgå till Hundraser

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare